På den här utbildningen jag gick så gick även denna kille. Riktig stockholmskille. Minns exakt när jag såg honom första gången. Juppie tänkte jag. Minns ni det ordet? så var han.. ojoj så jag föll för honom. Pladask.

vi blev vänner men mest i gäng sådär. Även min irländska vän var i samma gäng. vi / jag var en del i hans lägenhet på kungsholmen.

När år 2 började på utbildningen så valde han  samma som min irländska vän. Bajs tyckte jag. jag umgicks mkt med en grekisk kille i min klass men vi var bara vänner. ville ju bara ha min juppie.

vi träffades ju själva ibland. hos hans föräldrar,hos honom, på stan. Jag var löjligt kär. Varför??  varför sa jag inget??

Fattar inte mitt betende... han var inte perfekt men han hade ärligt berättat sin bakgrund för mig.

Han sa alltid att han skulle dö vid 40 års ålder ( vi var runt 20) nääää sa jag..

Vi pratade en del i telefon också. men vi tappade ändå kontakten när skolan slutade.

Försökte ringa med 3-4 mån mellanrum men gick trögt.

3 år efter utbildningen o norgeboende så hade jag bjudning hemma. Bjöd honom o han kom trots att jag numera bodde 3 mil utanför stockholm. Hjärtat pickade fortfarande för honom o han var trevlig men ooooh. Varför är jag så jävla dum??? Har ångrat detta hela jävla tiden..

jaja gått 24 år nu. Skulle endast vilja veta att du  lever o har det bra. Men bara i stockholm finns det 217 med samma namn.  

Så mkt minnen... resa till dalarna o till skagen.. fester, skolan, bio o otaliga fikor på stan.

haha vill bara veta att allt är bra med dig. hoppas att du är gift med halvvuxna barn.