Alla inlägg under april 2016

Av hundkvinnan - 29 april 2016 15:20

Minns när jag 28 år gammal med vänner åkte i väg på valborgseld. Lite för tu nnt klädd. Frös mkt. Men en av Vännerna var  en 8 år yngre kille. Han stog bakom mig hela kvällen o höllom mig. Mysigt o varmt. Mkt mkt snack om oss. Vi bara garva. Nej vi var inte ihopp då,innan, eller nånsin.

Vi var såna i många år. Om vi båda var single så var vi kramiga o höll om varandra vid tillfälle. Endast kramar aldrig mer. Men aldrig nånsin om den ena eller andra hade ett förhållande. Många tyckte vi kunde bli ihopp men nej nej. Alldeles för lika o bråka om allt. U jisses. Han är numera gift sen 2 år. Träffas nästan aldrig av många anledningar. 


HA EN TREVLIG VALBORG

ANNONS
Av hundkvinnan - 28 april 2016 15:57

jag kan inte skriva om nåt jag inte kan bearbeta. o min exman säger att han inget fel gjort. herregud.... såååå hoppar det tills vidare.


det här handlar om en man jag träffade 7 år efter min skillsmässa. jag var så slut efter allt som hänt. i stallet jag hade hästarna så hade en kvinna tagit med en man från jobbet men lämnat honom ensam. jag fikade o snackade med honom inget mer.

sommaren gick o en hjärnoperation senare stog jag på en tåg perrong. mkt varmt. 27+ shorts o linne. mkt svårt märkt av operationen. enorma blaffor av blåmärken över hela kroppen. ändå sjöng jag till musiken som kom från pendeltåget som stog på denna ändstation.från förar hytten kom han.. ja han från stallet jag fikat med. han var tågchaufför. vi snackade o jag fick åka i förarhytten mina 3 stationer. vi bytte nr med varandra.

3 dagar senare ringde han men oj vad svårpratad han var. mkt svårpratad. jag hade ofta morgonutsläpp i stallet så han kom dit när jag var klar. vi busade lite .. hånglade hejvillt. ja tro vad ni vill haha. men månaderna ogick o han började visa konstiga drag. eftyer 7 mån hade jag fortfarande inte fått träffa nån han kände. varken vänner ellr släkt. vi var alltid hos honom aldrig mig.   Han TÅLDE inte barn o då var min son ändå 10 år.


jaja blev sjuk igen o försökte prata med honom men han bara gled undan. Frågade om han kunde skjutsa mig till neurologen på karolinska solna när det nu var dags för hjärnoperation igen. han visste inte trots att han var ledig.

 Tillslut gjorde han det. på vägen stannade han i solna centrum för att kolla på mobiler....? jag svimmade inne i centrum men minns att han tyckte det var jättepinsamt o drog undan mig. kollade runt vilka som sett.

Kom till avdelningen till slut o dom började ta prover direkt.


Jag mådde skit för visste att dom skulle såga upp hela mitt kranium dagen efter för att operera hjärnan.Samtidigt inget stöd från min pojkvän. spände mig massor.. grät mkt. nålarna gjorde skitont.Han sitter 2 meter från mig o säger: oj det där ser jobbigt ut. Systrarna tittar på varandra. jag säger åt honom att gå o han flyyyger iväg. utan puss o kram


gick mkt lättare utan honom .vi var ett gäng som satt uppe till 4 på morgonen. klockan 07 åkte jag ner på operation. så rädd. skulle jag överleva?? 40% sa läkaren. inget från pojkvännen...


operationen tog nästan 5 timmar. jag har alltid svårt att vakna efter operationer så 26 timmar innan jag var nere på avdelningen igen. Frågade om pojkvän ringt. Hon såg besvärad ut men sa: jo men han hade bara frågat om jag överlevt o det var ett dygn efter operationen.

 jag var för dålig för att reagera ,mkt svår smärta i huvet. I 2 dygn försökte jag få tag på honom men han svarade ej i mobilen eller hemma.ringde jätteofta. när han efter 2 dar svarade så sa han att han trodde jag hade annat att göra. jaaaa överleva kanske......?


NEJ FY VILKEN HEMSK MÄNNISKA.

jag har som vanligt kortat historien för att inte säga allt förnedrande han sa i telefonen, herregud.. sjukt.


sen det värsta...3 mån efter brytningen ville han träffas som vänner o fika. ville ej men han var oooovanligt charmig.

men......... han taffsa på mitt ben flera ggr. blev så äcklad.När jag sa att jag hade annat att göra så föreslog han att vi kunde träffas när sonen var i skolan. o så avslutade han med ett jätteleende.


NEJ!!!!!!!!! ALDRIG MER!

ANNONS
Av hundkvinnan - 26 april 2016 16:04

Många säger att det händer så mkt runt dig. men det händer nog lika mkt runt dig. skillnaden är bara att du säger till en person o jag till många. jag gör en kul grej av det hela ja i alla fall det positiva. ALLA har en historia att berätta. ALLA.


Jag växte upp med en alkoholiserad pappa o mamma som hade psykiska diagnoser. våran uppväxt var inte lätt. mkt dissfunktionell. Väldigt mkt skam inblandat. Den skammen äter upp dig inifrån. anledningen till at jag har svårt att släppa in folk i mitt liv. ifrågasätter allt. men vill inte känna smärtan av svek igen. bättre att hålla folk på avstånd.

jag tog sällan hem kompisar till mig, mkt sällan. ville inte vara hemma.

 jag var ute mkt o hade vänner men lekte nästan bara ute.


Gick även ut mkt med folks hundar. tyckte det var skitkul... men sen fick vi ju egen hund. han följde sen med från betongen till villa orten. där gick jag 4 - 9. skolan gick ej bra . dåliga betyg. gick ett år på gymnasiet innan jag hoppade av. Läste senare in gymnasiet o vidare men då bodde jag inte hemma.


jag började jobba på travstall när jag var 17 år. min arab häst o labrador hängde med förstås. 3 år blev det där. sista året på travstallet så pluggade jag in hela gymnasie kompetensen mellan 8 0 12 varje vardag. efter skolan körde jag hästar o mockade osv...


Minns travhäst tiden med mkt slit,glädje men också mkt skit. Gubbväldet var inte alltid så kul.mkt tävlingar på solvalla blev det också med sena kvällar. minns efter loppen när hästen var spolad, täckad o mumsa hö o vi alla gick upp o käka. kuskar, tränare , skötare o ev ägare..

 mums.. sen hem o sova. blev alltid skjutsad till dörren.


 tyvär slutade inte travhäst tiden så bra. Travtränaren drack rätt mkt nu o jag hade all ansvar. Ringde runt så folk kom o hämtade sina hästar. Alla kom utan ägaren till en 9 månaders sto. skrev en lapp innan jag åkte på bete med min häst att jag tog med henne. kan ju inte bli lämnad själv.


3 månader gick dom på bete tillsammans i ösmo. när jag red så sprang hon med lös. Nu visste ägaren var hon fanns men ville att hon skulle gå kvar där augusti ut.. Sååå sorgligt när hon åkte.

 min arab gick med ungtjurar hela september för att det var så bra väder o jag ville att han skulle gå ute.


kan fortsätta den här historien länge men denna höst bestämde jag att jag skulle ha pengar att betala hyra, häst o mat.Tog många skitjobb för att allt skulle gå runt. men planerna låg på högre studier o utom lands. innan 90 talet började hade jag pluggat klart o även bott i norge i flera år. Hmmm gnska nöjd alltså.

Av hundkvinnan - 21 april 2016 15:47

usch hade ont i natt. måste erkänna att när jag gick med hundarna ett på natten höll jag på att ramla en gång till.  men hann rädda upp mig. måste nog ta ett ordentligt snack med farbror doktor.

Jaja idag är höger handen mkt svullen o gör ont men var inte bruten. blåmärken på båda knäna, vänster arm,, panna o haka. ser ut att ha varit i värsta barslagsmålet haha.


Anledningen till att jag kör den här bloggen anonymt o utan bilder är: min första blogg började jag på wordpress 2011. var mkt öppen med allt. lite för öppen. fick mkt kritik o hat. men skrev aldrig några namn. ett inslag jag skrev om en pundartjej som snodde min katt o fick den dödad.slog alla rekord. jag fick 147 dödshot. JAG inte hon. historien är HELSANN o även där gjorde polisen inte ett dugg. men historien finns i deras loggar.

Bloggen blev avstängd.

Efter ett o ett halvt år startade jag en ny blogg. Försökte skriva fina söta historier. gjorde 10 inlägg som alla sa var skitbra o bad mig fortsätta. jojo men det var liksom inte jag. jag är jag o man får ta mig som jag är.


så nu har jag startat denna som blir om minnen o nutiden. Nu har gamla jag vaknat som vågar skriva om polisen o andra myndigheter. men om du är vän med mig på fb eller real life ta helst disskussionen på fb chat. Denna är även för min son som ska ha denna nån dag när jag inte finns.


Fråga gärna om du undrar om nåt . jag lovar att svara .. Inget är påhittat. finns bilder o dokument eller båda på allt jag skrivit.

vårkänsla .... var ute med en av mina katter idag med koppel. han hade jättekul. ute katterna blev fundersamma haha


bye bye till nästa gång


Av hundkvinnan - 20 april 2016 16:32

Idag skulle jag ha skrivit om min familj o släkt men men efter denna förmiddag så blir det annat. jag var ju ute med alla 3 hundar vid 4 i morse så hade inte så bråttom ut. vid 11 gick jag ut med en av dom gamla o busen från spanien. D kallad här.

Bakgrund:jag kan pga min sjukdom ramla platt fall närsomhelst. inte som ep med förvarning utan noll sekunds förvarning. har slagit ut tänder ,brutit fotled men mest blir det köttsår o stora blåmärken.


I all fall ...på hemvägen blev D extra busig o hoppig så gamlingen började korrigera honom. Kände att nått inte var rätt o sekunden efter låg jag platt på asfalten.D sprang lös men gamlingen höll jag hårt i. glasögonen borta . skitont... låg ner o skrek efter D. han kom till slut..


Fruktansvärt ont i höger hand. Bruten ?? Stora blåmärken på båda knäna. blåmärken på vänster arm. blodiga skrapmärken på haka o panna. även en bula högre upp på hårfästet. grus överallt. 160 lägenheter runt mig men ingen såg nåt som vanligt. Hittade glasögonen o haltade hem.

Fan vad ont jag har. försökte linda men gjorde ondare.


Men fan den som ger sig. en hund till att rasta. ut gick vi o allt gick bra. grus i massor i mitt hår o byxor o jacka mkt skitiga.

 Mitt i all detta kom ett brev där det stog att jag måste börja en kurs i att lära mig söka jobb. haha vilken ironi

jag som var en arbetsnarkoman i 20 år. tills jag däckade o blev mkt sjuk.

sen finns det som vill ha jobb men inte får för att dom inte är förföljda av försäkringskassan. VI måste ut för VI är lata lurendrejare. FAN VAD JAG MÅR SKIT


Av hundkvinnan - 18 april 2016 15:50

Jag fick min första ponny 1978. Älskade Filur. hade så kul. Som 15 åring köpte jag då min arabiska fullblod. Han var 4 år.

Han var min i hela 30 år. Helt sjukt vad mkt vi gick igenom. Jag kallade honom min äkta man. Han gick före allt. hade andra hästar också samtidigt.

Ja som ni vet så köpte jag ett föl januari 1996. Då var min arab 20 år.


Min sons far hade en lippizanare. Dom 3,alla hundar o katter , vi o våran 5 månaders son flyttade till en gård i sörmland. Livet där var mkt hårt då min X man inte kunde" hålla fingrarna från syltburken". På jobbet alltså.

Dec 99 flyttade jag o sonen från gården med alla djuren. då hade han inte varit där på minst 3månader. jaha mot lägenhet med son 3 katter o en hund. collien. fruktansvärt jobbigt. ingen inkomst o hästarna på en gård 7 km bort. Även hans häst då han inte brydde sig om den.

Jag var i fruktansvärt skick. höll ihopp pga sonen.

En natt hade han varit där o hämtat hästen utan att nån visste. hann inte säga hej då till fina tjejen. o lämnade en räkning efter sig. skithög på ren svenska.


Jaja mina hästar var i hopp tills araben inte orkade mer som 34 åring.


TACK FÖR ALLT MIN ÄLSKLING.

FÖR ALLTID MIN STÖRSTA KÄRLEK.

Av hundkvinnan - 14 april 2016 15:53

Essi var vår första familjehund som vi köpte 1973 på gatan av en knarkare. Mkt rädd var han men blev tryggare med åren.Kerry blue terrier var rasen. Tyvär dog han när han var 6,5 år av njurproblem.


Jag köpte en egen labrador för min första lön som 17 åring. Hane svart. Han levde i 13,5 år. Den hunden var med mig överallt. men mest i stallet. När han var 11år kom en ett årig doberman in i vårat liv. Han hade haft 5 ägare före mig o var mkt psykiskt skadad. Dom 2 fick ca 2 år i hopp. dobermannen var mkt svår att hantera o gick ej att ta med nånstans. men älskade honom. Han blev 9 år.han hade en sjukdom sista åren som hette wobbler. han var ca 8 år när min son föddes.

Gick mkt bättre än jag trodde med dom 2.


När sonen var 10 månader kom en collie in i vårt liv från en fruktansvärd sk skum uppfödare.  Denna hane hade ej vart ute vid 10 mån ålder. livrädd för allt.dobbisen o han fick ca 3 mån ihopp. bakbenen på dobbisen ville ej mer så det var adjööö.


collien o sonen växte upp tillsammans. skillde bara 5 veckor på dom. vi hade mkt kul i hopp. alltid vi 3.  han blev 12, 5 år. under denna tid hade vi flyttat från landet in i en lägenhet. När son o collie var 8 år kom min älskling charlie in i bilden. en liten hund en kille köpt på nätet som växt o växt o nu var 71cm. eftersom han ej fick motion började han göra utfall o sticka när han var lös. nej ganska lätt att få ta över denna hund. Han lever hos mig nu 11 år gammal o otroligt lydig. När charlie var 2 år kom nästa hund till oss. från grannstaden. Lika stor o mkt odräglig. En alkistjej hade honom i en lägenhet jämt. Han drog omkull mig ofta i böjan men med tiden har han blivit en nallebjörn. även han 11 år

o bästis med charlie. sen 9 år tillbaka.


Sist lilla gatuhunden från spanien.Inne på 7e månaden hos oss. Alla älskar honom. Överaktivt galen men sååååååååå jäkla snäll o gullig.


Detta är våran nuvarande hundflock.

Av hundkvinnan - 11 april 2016 16:36

Jag personligen tycker att vänskap av idag är så konstig. jag vill vara vän med många men funkar inte så.


Jag gick med på facebook 2009. Trodde att alla som sökte vänskap med mig ville bli min vän på riktigt.Jag var ambitiös o skrev till alla då o då. Märkte att det tog tid för folk att svara.Dom som slutade att svara tog jag bort. Har fortfarande som motto att dom som aldrig pratar med mig ryker. Jag skiter ati att jag ej har 500 vänner på fb. Vill ej ha det.


Det läskigaste tycker jag är om man är mkt sjuk o skriver det på fb o ingen bryr sig. Ingen respons alls. Då är man ensam..... Folk man haft på sin lista typ 7 år orkar ej ens fråga... hur mår du?? FYYY Faan.


Tänk om folk kunde bry sig mer, vad mkt bättre folk skulle må då. Det krävs så himla lite...Skriv nåt....

men inte " krya" bara o inget mer. det är så jäkla nonchalant.  låt hellre bli om du inte orkar mer än så.

hej hur mår du....funkar jättebra. skriv det nån gång. eller bara: vad gör du? såå lite gör så mkt


Folk man t o m har träffat skriver mkt sällan om man mår dåligt eller över huvudtaget. Jag är alltid den som ger upp sist.  ALLTID... Då har du inte kommenterat eller snackat med mig på minst ett år


Verkar som några slänger in ett gilla på nåt vad som helst ca en gång i månaden för att jag inte ska ta bort dom.


Allvarligt...Många av er skulle jag kunna vara mkt god vän med men ser att ni mkt hellre har fans på er fb sida som ska gilla allt ni skriver. jaja erat val


Grejen med mig är att har du en gång förlorat mig som vän så är det så gott som omöjligt att bli vän med mig igen. jag  känner att jag inte är viktig hos dig.

I verkliga livet är jag likadan. Ljuger du o snackar skit bakom ryggen ja då ryker du. Livet är för kort för att ta skit från någon.Man behöver inte tycka som jag för att bli min vän, men var ärlig med vad du tycker så kan vi ha skitkul.


Sen älskar jag att prata i telefon. så där bara allmänt skit för att hålla vänskapen igång.

Men bäst av allt är ju att träffas. Eller hur????


KRAMAR


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se